The botten is nådd
Jag är nere i en rejäl svacka just nu. Livet är tufft och jag är glad och ledsen om vartannat. Allt är stressigt och det påverkar också. Det är så sjukt mycket med balen och studenten nu och jag har tonvis med plugg och rester kvar att göra innan vi slutar. Dessutom, som grädde på det jävla moset, har jag världens jävla kärlekstrassel. Olyckligt kär med andra ord...
Jag undrar om man kan komma närmare botten än vad jag är nu!? Det kan man säkert. Men det känns förjävligt just nu och jag vill helst komma upp från botten. Jag ska ju ta studenten och gå på bal. Jag vill vara glad. Jag vill att det här ska bli en period i mitt liv där jag är glad och mår bra..
Det värsta är nog att jag känner mig så förbanant oduglig och värdelös hela tiden..
